I det öppna

Det är en konstig känsla, tanken på att låta någon läsa allt det här, men jag har för länge sedan nått den punkten där jag inte orkar bry mig om reaktioner längre. Tänkte bara att det kanske vore nyttig att blotta mig, bildligt talat. Bara visa "Det här är jag."

Det är säkert många som kommer att tycka att det här bara är ett skrik efter uppmärksamhet, och till er säger jag grattis till att ni har upptäckt det uppenbara. Självklart vill jag ha lite uppmärksamhet, annars så hade jag ju hållt det här till mig själv.

Hur som helst så är jag livrädd, men det känns ändå lite lättande att få dela med mig av det här och inte bara hålla det inom mig.