Rutiner

Suttit och bläddrat igenom några av de gamla journalerna, och även om jag sa att jag vill 'blotta mig', så är det ganska mycket knäppt skit här... Så jag kommer nog inte kopiera inläggen. Vill inte riktigt göra det här till enbart en klagovägg, mer ett ställe där jag kan skriva ner tankar och funderingar.

Plus så finns det några hemligheter jag håller nedskrivna, och eftersom jag inte gillar att avslöja hemligheter så finns det mycket jag inte kan skriva av ren princip.

Så med det sagt så tänkte jag inleda den här dagen med några små funderingar jag gjorde i går när jag egentligen borde ha sovit:

Aj då... De funderingarna är borta. Det här är anledningen till varför man ska skriva ner sånt här så fort man kommer på det... Hade värsta teorin om det mänskliga tillståndet att slänga ur mig, men eftersom den verkar borta så får jag väl, jag vet inte, improvisera lite... Tror jag skrev något om det i ett av blocken också...

Visst ja! Jag har märkt att vi alla verkar vara väldigt bekväma med mönster. Vi gillar att skapa en rutin som känns bra, och när vi väl sitter i den så vill vi inte ändra på den alls. Dessa rutiner är båda bra och dåliga, men vilken position vi än sätter oss i så verkar vi vara väldigt bekväma med det. Och om någonting händer för att bryta rutinen så blir vi oftast helt vilse.

Jag har väldigt svårt att bygga rutiner. Jag antar att det är min rutin. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha, så jag vinglar lite vilse fram och tillbaka. Jag tror det är för att jag inte vill vara ensam med det. Jag vill dela livsstil med någon annan. Hm... Man skulle ju kunna säga att jag har en rutin nu, en sorts symbios med farsan, och det bara bevisar min teori, åtminstone från min synpunkt. Ni får tycka vad ni vill, jag bara berättar vad jag tänker.

Jag sitter i ett mönster som jag vet är onyttigt. Jag kan inte bara sitta här ensam hela dagarna och leta efter nån annan som kan släppa in mig i deras rutin. Jag vet att det här mönstret är onyttigt, men jag är livrädd för att bryta det. Jag mår dåligt nog som det är. Hur kommer jag reagera om jag plötsligt vänder om mitt liv och startar en helt ny rutin?

Kommer nog vara lite som en nyfödd bebis. Jag kommer nog inte riktigt veta var jag ska ta vägen. Men kommer jag att kunna komma över det och skapa ett helt nytt mönster, eller kommer jag glida tillbaka till gamla rutiner? Det är inte första gången det har hänt trots allt. Och jag är lite för lat för att bara uppskatta resan. Jag tror jag skulle bli förbannad på vilket slöseri med tid och ansträngning det skulle vara om jag misslyckades.

Jag tror folk underskattar kraften i motivation. Och jag tror det är det vi behöver mest av allt här i livet. Visst, piskan kanske får en att röra sig, men det blir motvilligt. Vi rör oss fortare, och med glädje, om det hänger en morot vid mållinjen.

Vet inte riktigt vad min poäng är med allt det här. Det är bara några tankar som jag ville få ur mig. Tolka det hur ni vill.

Ha en trevlig torsdag!